Regnet dånar ner, jag kan inte sova. Blåsten och mullrandet skrämmer mig.

Två timmar senare skiner solen och jag tar en promenad.

Så fort jag kommer innanför dörren slår regnet mot rutorna igen. Jag ogillar så växlande väder.



Även om vädret är växlande så har sommaren kommit till Angerdshestra, och det är så skönt att vara hemma och inte göra någonting.

Jag vi att vi har varit vi rätt länge nu och att vi skulle kunna kämpa för att få det att funka. Men jag är 18 år, ska man behöva kämpa för att de ska funka då? Ska man behöva försöka inse att man känner vad man känner? eller inte känner.
Ångest. Det blir nog bra. Nu ska jag bo på värmdö igen på heltid iaf. Blir inge ihopflyttande. Jag är för osäker. Vill inte släppa det jag har.