Pappa ringde just, han hade hört om jobbet av mamma. Han tyckte att det var skit och att jag kunde kasta det i sjön typ eftersom det är ett försäljniingsjobb. Då sa ja till han att det är faktiskt försäljning jag ska plugga och det jag ska jobba med sen i framtiden. Han bara skrattade och fnös åt mig. JAG BLEV SÅ JÄVLA ARG! Han drog ner både min vilja och självsäkerhet i botten. Nu vill jag ingenting!

Ska inte ens pappa va personen som stöttar en vad man än väljer att göra?

FAN LACKA!