För varje sekund, minut, timma, dag så förkortas tiden tills jag får se dig igen.
Jag fattar inte hur detta kunde hända?
Hur kan jag känns så här?
Och varför måste avsked alltid kännas fel?

Helt plötsligt är jag tillbaka på lågstadiennivå,
vet inte hur många pappers ark jag kladdat sönder med ditt namn,
håller hårt i ditt halsband och hoppas att när jag vaknar i morgon så ska du stå där
Jag saknar dig

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

I går var jag hos en Hampus, allt blev bara knäppt så åkte där ifrån till krogen för att träffa Martin och råcksta folk.
Helt okej kul, dock lite konstig stämning när Franks vänner var där. Men det blev bra.
Dock sas det lite pinsamma saker och denna gången inte av mig!

Nu ska jag försöka sova!