Borta bra, men hemma bäst.. Det är väll så man säger, men hemma, ja vart är hemma?
Jag är splittrad, jag längtar hem. Hem till mamma, pappa, min bror och mina gamla vänner samtidigt som jag trivs här, hemma i min lägenhet i en annan del av Sverige.

Att jag flyttade hemifrån när jag var 15 har gett mig ett helt nytt sätt att se på världen. Jag vill vara en bra människa, självständig, lycklig och omtänksam. Det är inte lätt men jag försöker och under mina 3 år på gymnasiet har mycket hänt. Jag har förändrats med, psyket har fått ta smällar. Vänner har kommit och gått, jag har blivit sviken, jag har svikit. Jag har blivit älskad och fått känna på kärlek. Dock tror jag inte att all kärlek är bra kärlek men det är sådant man får lära sig på efterhand.

Jag har iaf lärt mig att vi alla är ansvariga för våra handlingar och att moral inte handlar om att följa skrivna regler. Moralen ligger i ansvaret för våra med människor.

De här fyra senaste åren har varit en lång resa, med många vägbulor men nu börjar allt sakta falla på plats. Jag har två hem, jag trivs med mig själv och jag har några bra vänner som jag värdesätter högre än mycket annat.
Jag har hellre några få som jag kan lita på och som älskar mig för mig än flera som bara är "allaround" vänner.

Planer för livet?
.. Ingen aning, vi får se vart morgondagen tar oss