Nu sitter jag och äter fukost för första gången på väldigt länge.
Nu ska allt bli bra.
TACK! mina älskade vänner för att ni stöttar mig och inte bara låter mig falla sönder.
Nu vet jag inte vad jag känner, men efter två och en halvtimmars promenad i gårkväll känns allting bättre.
Vissa, verkligen få människor är bra på att prata och lyssna.

JAG ÄLSKAR ER!
Jag skulle inte klara mig utan er.
<3