Med mamma i telefon, Jag vill flytta, jag vill flytta snart och det vet mina föräldrar. Men när jag berättar om mina planer säger min mamma helt plötsligt, "Malin, var rädd om din pappa. Jag vet inte hur mkt mer han orkar"

Min pappa har under de 10 senaste åren haft två hjärtattacker, flimmer i ögonen och nu fått starr som man kan bli blind av om man ej opererar vilket han ska göra. Men jag vet; han får ont i bröstet av ansträngning och jag vill aldrig utsätta han för något han mår dåligt av.

Jag är verkligen pappasflicka; jag är det enda biologiska pappa har, jag är hans ögonsten och det finns inget han inte skulle göra för mig. Han ställer upp på mig till 120%. Jag älskar han och vet inte vad jag skulle göra utan han.

Tanken att gifta sig, skaffa barn och att leva ett normalt liv sommar vinter vår utan att prata med pappa och mamma finns inte.

Nu är jag ledsen och önskar att de vore närmre.
Och ja, jag ska vara rädd om min pappa.
Jag tänker inte en dag vakna upp utan han och ha ångest över saker vi aldrig gjort!