Med mamma i telefon, Jag vill flytta, jag vill flytta snart och det vet mina föräldrar. Men när jag berättar om mina planer säger min mamma helt plötsligt, "Malin, var rädd om din pappa. Jag vet inte hur mkt mer han orkar"

Min pappa har under de 10 senaste åren haft två hjärtattacker, flimmer i ögonen och nu fått starr som man kan bli blind av om man ej opererar vilket han ska göra. Men jag vet; han får ont i bröstet av ansträngning och jag vill aldrig utsätta han för något han mår dåligt av.

Jag är verkligen pappasflicka; jag är det enda biologiska pappa har, jag är hans ögonsten och det finns inget han inte skulle göra för mig. Han ställer upp på mig till 120%. Jag älskar han och vet inte vad jag skulle göra utan han.

Tanken att gifta sig, skaffa barn och att leva ett normalt liv sommar vinter vår utan att prata med pappa och mamma finns inte.

Nu är jag ledsen och önskar att de vore närmre.
Och ja, jag ska vara rädd om min pappa.
Jag tänker inte en dag vakna upp utan han och ha ångest över saker vi aldrig gjort!

 

"behandla andra som du vill bli behandlad själv"

Det är inte lätt att leva upp till, speciellt inte i dag i det stressade och utseendefixerade samhället vi lever i.
Men nu är det något, något som jag inte klarar av.
Någon har gjort sig illa för något jag gjort.
Jag trodde verkligen ingen for så illa, jag trodde vi körde med öppna kort.
Det är kanske inte mitt fel eftersom jag bara flytit med och trott att det har varit okej.
Jag har inte tänkt mig in i personens sits, men ändå.
Men jo jag bär nog skulden, jag satte inte ner foten och sa NEJ.


Nu är allt bajs.
Jag funderar på att flytta hem till mamma och pappa igen.
Ny start. Glömma allt. Glömma sthlm över huvudtaget.

Nu vet jag inte mer.

i går och i dag med sara.
BRA GREJER

Negerbilderkommer.

Nu har jag ont i huvudet och är nervös. i mon gäller det... eller?

När hela världen rasar samman, självkänslan åker ner under botten då är det så jävla skönt att ha vänner som bryr sig, som får än på bra humör igen. JAG ÄLSKAR ER! Ni vet vilka ni är och fan jag skulle aldrig klara mig själv.

Mina problem är mina problem men ni hjälper mig.

Sara och jag ska till dalarna om ett ta, vi lämnar världen bakom oss och kommer tillbaka till samma stockholm och samma problem men efter en paus.


Nu har min kisse somnat på min mage,
jag borde sova jag med.

Amanda hoppas allt blir bra bra bra snart <3

Nu är allt osammanhängande och konstigt,
men då gör man som Anna, slänger igen dörren och ber folk dra åt helvete!

Hej fan jag heter Malin Henningsson,
som de flesta redan vet men ja vad ni kanske inte vet att jag inte har något liv.

Mitt liv går ut på att jobba, diska, laga mat, duscha, bråka och prata i telefon med Sara till ca kl 4 på nätterna.
Och vad gör vi fram till klockan 4?
Ja det kan man fråga sig, Sara käkar rån och jag majs.
Sara skriver med ett äckel som inte vill lämna henne ifred, jag gör samma sak. Erik Nylen (aka pingvinen är cp)
Sen skrattar vi fan bara resten av tiden?
Men det är la helt normalt?

Aja nu ska jag städa, plocka ur och in i diskamaskinen och äta frulle,
i morgon kommer min mamma <3

Fredag ljuva fredag, allt började med jobb (07-15) sen hem och duscha och fixa för kvällens spelnig!

RISE AGAINST!

SJUKT BRA, sjukt svettigt, mosade fötter, snygga killar och ja allt va bra.
fick smuggla in fredrik och gustens pluntor i mina stövlar, lite busigt.

Efter så åkte jag till råcksta för att möta martin, hedde och rash på råckstakrog.
Efter mkt om och men så hamnade vi på Limrick. jätte mysigt ställe där jag verkligen hade kul.
Jag fick ragg och gratisdrinkar av en ful snubbe som hade sin tjocktröja knuten runt magen?

På hemvägen spydde Martin, jag och Rash prata om allt och inget. Han är en bra människa.
Martin Tappa sin mobil!

Nu är allt knäppt.
Jag vet ingenting